ÖmRs Låtlåda
Eldare På Värmen
Jens, en luta och Evert Taube! Ja, mer behövs inte för att få till en bra inspelning.

Ja, Axel Jonsson var det och G D Kennedy
och Wilhelm Lundgren ner i Göteborg
Dan Broström och hans far och ett annat rederi
som om vår linje sjöfart drog försorg
Sen nittonhundrafyra min far var utan knog
min mor förlamad var, min syster död
Jag gick till sjömanshuset och hyra där jag tog
på värmen för att lindra våran nöd
Som eldare i Boltic så gick min första färd
från Fredrikstad i Norge till Geelong
på hemväg genom Suez blev luften alltför het
där stupade vi alla på en gång
Vi låg med kramp och plågor. Vårt fartyg låg där dött
Kaptenen svor och chiefen han fick slag
Det regnade gräshoppor och havet det var rött
Jag glömmer aldrigdenna hemska dag
Men vacklande i värmen kom förste styrman fram
till treans lucka där vi låg på rad
Han var en äldre sjöman av gammal roslagsstam
född vill jag minnas i Norrtälje stad
”Hör på kamrater”, sa han, ”två tusen svenska spänn
betalas till den vakt som kan gå ner.
Ni är ju lite skrala, men inte döa än.
Två tusen kronor, pojkar väntar er.”
”Karl”, skrek jag, ”Fina kol ifrån Cardiff fina kol.”
Vi lämpa fram, jag börja’ fyra på.
De höll mig under armarna. Gud, vad den mänskan tål
De höll mig för jag kunde inte stå
Då svimma’ förste styrman, chiefen låg där kall
jag fick en kraft från ovan denna gång
Och manometern började i alla fulla fall
att darra och maskinen kom igång
Två tusen var det tillsagt, men hälften gick allt väl
till andre maskinisten som blev sjuk
Ty rederiet tycket att även dess befäl
för tusen kronor kunde hava bruk
Jag bär ifrån den dagen ett minne i mitt bröst
med fel på hjärtat mönstrade jag av
Men ljudet av maskinen som gick det är min tröst
och tusen kronor som min mor jag gav
–